Finns egentligen inte så mycket att säga.
Ibland tar orden slut.
Bilderna får tala sitt eget språk.
Trots att jobbiga känslor river sönder mig inuti och svåra minnen inte vill lämna mig ifred så tror jag fortfarande på kärleken. Trots att min själ blivit så misshandlad och trots att min tillit är totalt sönder grusad så når hon in till mig tillslut. Ibland vill tårarna inte sluta rinna.
Förstod att denna resan bitvis skulle bli jobbig.
Jag vill ju bara följa mitt hjärta och försonas med mitt förflutna och gå vidare med mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar