Låter tankarna vandra

Jag tänker som allra bäst när jag är ute på promenad. Ikväll var det en fantastiskt härlig höstkväll. Kyligt i luften fastän solen sken. Jag funderar på framtiden. Drömmar och mål som jag satt upp. Endel delmål har jag uppnått och endel har jag framför mig. Jag har den personen jag alltid älskat, och älskar mer än någonsin, vid min sida och det gör mig så lycklig!

Jag är på intet sätt perfekt. Jag gör stora grova mega misstag och dumheter. Jag faller och ligger ibland kvar och krälar i diket. Jag sårar andra människor. Jag sviker och blir sviken. Jag fick höra i vintras att jag var ett psykfall och att jag tycker mig vara så jävla mycket bättre än andra människor =/ Den människan som sa det vet inte vad den pratar om. Den människan är så full av låg/dålig självkänsla och blir dagligen nertryckt av sin sambo att h*n måste trycka ner andra för att känna sig, om så än för några minuter, bättre själv. Jag är rädd för människor som är så svartvita - aningen är du god eller ont, bra eller dålig, rätt eller fel. De är hala, lömska och oberäknerliga som ormar.

Gode Någon som är i himlen låt mig aldrig någonsin blir sån!!

Jag visar hellre mina fuligaste sidor och ber om förlåtelse då jag kommer till korta och försöker göra bättre i framtiden än att kämpa med näbbar och klor för att förringa, trycka ner, förlöjliga och nedvärdera andra människor för att skyla min egen nakenhet. Belöna ont med gott var det någon som sa. Det är en ganska bra tumregel.

Framtiden var det ja. Mmmmm... den ligger liksom där i sitt sköte. Oupptäckt. Orörd. Onådd. Linn och jag har lite funderingar kring hur vi vill att det ska se ut. Som ett slags första utkast där ramarna börjar bli fullständiga. Nu är det den roligaste och mest spännande biten kvar - att fylla ut tavlan med det vi vill och det livet erbjuder oss. Sitter och ler lite för mig själv. Känner mig lite små löjlig men so what? ;) Man får faktiskt vara så här barnsligt nykär, uppfylld och optimistisk! Faktiskt! Men får måla upp värsta Rembrant tavlan fastän verkligheten kanske bara är en sketen lite streckgubbe - huvudsaken är att jag känner mig nöjd och glad.

Så promenaden idag gav mig glädjen tillbaka efter att ha varit lite ledsen idag. Det är en skön känsla att hitta glädjen i ensamheten, inifrån sig själv. Imorgon får jag hitta glädjen tillsammans med min livskamrat - det är också nice! ;) Längtar längtar längtar efter henne!