Effektiva Berta och Fru Samvete

Ja men självklart är jag en sån där mamma som byter toalettrullen INNAN den gamla är helt slut bara så att det alltid ska finnas toalettpapper. Sen lägger jag den gamla rullen, med bara lite papper kvar på, åt sidan och använder den när jag själv går på toaletten. Jag putsar av kranen från tandkrämsstänk när jag tvättar händerna, känner igenom schampoflaskorna och kastar de som är tomma innan jag sorterar en tvätt och rättar till de slappa brösten som fallit ur bn:n under allt jävla fejande.

Blir så trött på mig själv. Det är ju ingen annan som sätter upp den standarden och begär att jag ska vara så effektiv och "duktig". Det är bara jag. Men saken är den att jag blir irriterad över smulor, katthår, pappersklipp, disk, skor i drivor precis innanför ytterdörren, damm och obäddade sängar. Och jag mår bra av ett rent, ordningssamt och städat hem. Svår balansgång. Det jag håller på att lära mig är att inte låta det går ut över resterande av familjen. Jag har ju egentligen ingenting att klaga på. De håller det fräscht och snyggt i vårt gemensamma hem. Det är jag som liksom vill ha det så där perfekt på MITT sätt.

Så ibland rinner det liksom över. Pedagogiska, ömsinta, roliga och kärleksfulla mamman förvandlas till ett monster och bara släpper ut skiten hon samlat på sig mellan tomma toarullar och blöta handdukar som ligger på golvet. Resterande familjemedlemar (inkl djuren) tittar storögd på mig och undrar "VAD hände nu liksom??" Som ett oväder som drar förbi för att i sekunden efter låta solen skina igen. Familjen rycker på axlarna och fortsätter med det de höll på med och själv går jag med dåliga samvetet med stort D. Länge länge ältar jag och förbannar jag mitt humör. Men mammor får också bli arg. De får också flippa och låta tårarna spruta. De är också mänskliga och behöver inte gå omkring med Fru Samvete på sina axlar för allt och inget.

Två dagar har jag varit hemma med sjukt barn. Effektiva Berta har liksom röjt undan och farit omkring som en virvelvind här hemma och på kvällarna/nätterna när LillaSkrutt hostar sig till sömn, drömmar mardrömmar, vaknar och vill ha vatten, kärlek, en sval mamma hand så är jag så trött att jag fräser. Får vara slut på det nu. Idag sätter jag mig ner tillsammans med LillaSkrutt och tittar på Greece, sjunger med i sångerna för full hals, ritar mangafigurer, trär pärlor på wire, steker blodpudding (skruttans favvomat) och ger av min uppmärksamhet och tid till henne. Skiter i blomflugorna som samlas på disken, den blöta tvätten i tvättmaskinen och gruset på golven. Idag vill jag vara en närvarande mamma - imorgon är det skola och jobb och "måsten" igen. Vardagen kräver sitt. Men idag är det bara mamma och barn.