Uppe med tuppen i morse och knatade över till vallokalen för att hjälpa LillaSkrutt och hennes klass att sälja fikabröd till kaffesugna samhällsmedborgare. Tyvärr var det bara jag av föräldrarna som kom på "vårat" pass mellan kl 10-12 så jag fick springa som en tätting mellan borden, hjälpa till att räkna växel, koka kaffe och fylla på kaffebröd =/ Vid 12-snåret skulle nästa gäng dyka upp men inte heller då kom det några föräldrar utan enbart kidsen så jag fick stanna kvar ytterligare ett pass. Vid 14.00 var jag så hungrig att jag skakade och fick tillslut på en förälder som lovade att komma.
Blir så trött på bristen av engagemang. Jag vill vara, och ÄR, en förälder som alltid ställer upp. Min dotter ska veta och vara helt trygg i att hennes mamma alltid kommer, alltid hämtar, att hennes vänner alltid är välkommen hem till oss, att jag alltid lyssnar, att jag alltid finns för henne och i så långt jag orkar, finnas för hennes vänner som inte har den tryggheten hemma. Det är så ofta som hennes kompisar kommer till mig och vill prata, är hungriga och inte har ätit på hela dagen på helgen eller vill sova över för att deras föräldrar är berusade. (Ja nu behöver ingen Anonym kommentera och säga att jag också varit full inför min dotter och att jag minsann är en dum, liten, patetisk, lögnaktig bitch. Jag kan säga det själv om det känns bättre för er. Jag har haft ett år där jag mått väldigt dåligt och svikit både min flickvän och dotter genom att självmedicinera och försökt fly bort från jobbigheter genom att dricka alkohol för ofta och för mycket. Men jag har lovat mig själv och min familj att det aldrig någonsin kommer att hända igen och det är därför jag slutat helt med alkohol, gå på krogen och umgås med människor som lever ett liv som bara skapar kaos, löger, baktaleri, bråk och dåligt mående. SÅ! Nu behöver ni inte upplysa världen om mina brister *s* Bra va?)
3 kommentarer:
Det är så ledsamt när inte man kan ställa upp för varandra och helst när det som nu barnen som skulle stå för fikat+föräldrar.
Även om man är less, trött, hungrig el what ever, så kan man ju inte bara gå därifrån.
Strongt jobbat av dig och 'Skrutten', stor eloge till er! :-)
Många varma kramar!
Allvarligt Veronica jag måst få säga detta. Du vet vilka fel du gjort i ditt liv och du har bett om ursäkt för det flera gånger och gör nu bot o bättring. Jag tycker inte du har något mer att be om ursäkt för. Detär dom som inte kan förlåta dig som har nått hjärnfel inte du. Du har gått vidare med ditt liv och din fina familj och dom som inte kan låta bli att påminna dig om ditt gamla liv har inget eget liv. Så enkelt är det. Bry dig inte om dom mer.
//B
Charlotte, jag skickade faktiskt ut ett mail till hela klasslistan där jag berättade om hur dagen varit. Behöver jag säga att besvikelsen över Sd fick så många röster (oansvarigt och oerhört kränkande för så många människor)i valet + besvikelsen att inga föräldrar tog sitt lilla samhälls ansvar iom klassens insamling av pengar gjorde mig rätt less igår? Hoppas på lite mer engagemang när klassen väl ska ha sin lägerhelg =/
*kramar*
B, vet du? Du har så rätt!! Jag har gått länge nog nu och hukat mig, bett om ursäkt gång på gång på gång och nästan krypit på knäna av skam för de fel och misstag jag begått. Nu räcker det faktiskt! TACK för att du får mig att känna och inse det! Det är dags att faktiskt släppa det och gå vidare, precis som du säger. Thx!
Skicka en kommentar