Egentligen behöver jag kanske inte förklara mig men nu valde jag att göra det - återigen. Och det kändes faktiskt väldigt bra när det var gjort. En vän tvingade mig att förklara mig och fastän jag var så less att jag vill kräkas så gjorde jag det och nu känns det som en sten fallit ur mitt bröst.
Jag hade inte behövt göra det. Jag hade kunnat säga "Det där har du inte med att göra så back off!" Men det skulle vara ha skapat ännu mer konflikter och sårade känslor. Glad att jag gjorde som jag gjorde fastän jag känner mig åtsatt i mångt och mycket. Men om jag ska begära att männniskor ska vara så rakryggade att de pratar med mig så måste jag ju göra det också. Även de samtal som känns jobbiga.
Sen finns det andra relationer/bekanta/vänner som jag valt att INTE förklara mig mer för. Jag har sagt hur jag känner och tänker och det får räcka med det. Det är precis så som ni säger - förtår de inte då så kommer de inte att förstå sen heller. Endel människor vill vara arg/bitter/besviken och så spelar det ingen roll om man så slår knut på sig själv för att försöka behaga.
3 kommentarer:
Kan känna lite att om man måste "förklara för andra"...
Redan där var det kört...
Vissa av oss kommunicerar via antingen ett fåtal ord, eller de som vi litar på, det underförstådda...
Måste man ursäkta och förklara, så var det hela bortkastat...
För då kan man gissa att mottagaren var oemottaglig redan från början
Förlåt, men VARFÖR måste du förklara dig?
(jag, och andra med mig, läser dina ord utan förklaring)
Är personen så pass viktig att du måste "förklara" dig?
Finns här om du behöver mig!
KRAM!!!
Kan bara hålla med föregående talare, Måste du verkligen förklara dej inför den personen???
Äsch då, kära Veronica, skit i det du, är dej själv och lita på dej och din magkänsla istället :-)
Många varma kramar!
Faster´n
Egentligen behöver jag kanske inte förklara mig men nu valde jag att göra det - återigen. Och det kändes faktiskt väldigt bra när det var gjort. En vän tvingade mig att förklara mig och fastän jag var så less att jag vill kräkas så gjorde jag det och nu känns det som en sten fallit ur mitt bröst.
Jag hade inte behövt göra det. Jag hade kunnat säga "Det där har du inte med att göra så back off!" Men det skulle vara ha skapat ännu mer konflikter och sårade känslor. Glad att jag gjorde som jag gjorde fastän jag känner mig åtsatt i mångt och mycket. Men om jag ska begära att männniskor ska vara så rakryggade att de pratar med mig så måste jag ju göra det också. Även de samtal som känns jobbiga.
Sen finns det andra relationer/bekanta/vänner som jag valt att INTE förklara mig mer för. Jag har sagt hur jag känner och tänker och det får räcka med det. Det är precis så som ni säger - förtår de inte då så kommer de inte att förstå sen heller. Endel människor vill vara arg/bitter/besviken och så spelar det ingen roll om man så slår knut på sig själv för att försöka behaga.
Skicka en kommentar