Det är egentligen dags att krypa ner i säng. Jag är tröttare än tröttast och med vetskapen att väckarklockan ringer kl 05.45 imorgonbitti gör att jag blir ännu tröttare. Men när LillaSkrutt somnat och Linn ligger i soffan här bredvid, och läser en bok, har jag svårt att komma i säng. Jag tycker att det är så skönt när lugnet har lagt sig över vårt hem, och alla måsten, hushållssysslor och vadagstråk är avklarade, att jag inte kommer mig för att gå och lägga mig i tid fastän jag skulle behöva. Jag tittar på henne och känner en enorm kärlek till den människan. Henne vill jag dela vardagen med. Henne vill jag somna bredvid varje natt och vakna till var ny morgon. Lyckan jag känner finner inga gränser. "Jag älskar dig Linn" hon lägger ifrån sig boken och ler "Jag älskar dig också Veronica" Så enkelt och så självklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar