Idag har jag varit Latmaskus Gigantus. Ringde jobbet och kollade om vi hade några vikarier så att jag kunde kompa ut mitt arbetspass. Det hade vi. Så när Santha och Spränglingen trasslat sig iväg och Linn pipt iväg till sitt arbete så tog jag, Volle & Center en eftermiddag i soffan framför repriser från veckans tv program. Så himla skönt. Jag älskar att ha min familj och mina vänner omkring mig. Jag älskar inte bara det utan jag älskar dem så klart. Men jag uppskattar även dessa dagar av total tystnad. När jag plockar och städar i mitt hem i maklig takt, värmer lite matrester och äter framför datorn, lägger mig i soffan och läser en bok och bara tillåter mig själv att vila. Mobilen piper ibland och jag får ett sms som jag svarar på, jag pratar lite med bästaste i telen eller små chattar lite med någon vän. Det är vila. Det är återhämtning. Det är lyx. Det är fan i mig en mänsklig rättighet för heltidsarbetande mammor mitt i livet. Men nu är det kväll och jag bäddar upp sängen. Det är tomt att gå och lägga sig själv. Saknar min familj. Några timmar räcker med egen tid. Nu vill jag ha dem här. Nära nära. Men det är inte en jobbig ensamhet och saknad utan känner mer en glädje över att jag längtar efter dem och att jag vet att jag får vara tillsammans med dem imorgon igen. Så jag passar på att njuta av min lediga tid i tystnaden och ensamheten. Imorgon får jag njuta av tonårspladder, flickväns surr och katter som busar runt. Imorgon får jag också njuta av kvällsfika med finaste Melinda som bjudit hem oss till sig. Men nu ska jag nog ta mig en kopp te och några hårdbrödsmörgåsar innan jag kryper ner i sängen. På Linns sida. Hennes kudde doftar så gott. Doften av min flicka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar