Planen var att jag och LillaSkrutt skulle ha en egen kväll tillsammans. Hon skulle komma hem direkt efter skolan och så skulle vi äta hennes favoritmat, göra smycken, skapa en blogg till henne och titta på Robinson tillsammans. Behöver jag säga att det blev inte riktigt så? =) Pre-tonåring som hon är så är kompisar det allra allra viktigaste i livet just nu. Jag fick nästan beordra henne att komma hem för vi skulle ju mmmmyyyyyyssssssaaaaa!!!! *s* Väl hemma så gör vi lite smycken vilket fick mig att inse att det krävs massa och mycket och mest tålamod för att pillra med alla dessa små pärlor. Men det blev väldigt fina smycken. Några ska bli present som ska skickas på posten.
Middagen blev inte heller så som planerat. LillaSkrutt ville äta matrester från igår så jag fick äta själv. Sen ringer telefonen och kompisarna frågar om hon inte varit med mamma klart snart?? *skrattar* Jag släppte iväg henne. Tiden då hon vill sitta i min famn och läsa en sagobok är förbi. Nu får jag passa på att mysa med henne när hon ska lägga sig. Då får jag fortfarande kramar och pussar men annars så ligger jag inte högst på listan om man säger så.
Så nu sitter jag här och tittar på "Förkväll" och bloggar lite. Tvätt måste hängas, disken ska diskas och jag måste dammsuga. Mammagöra. Tråkgöra. Men sen ska jag slänga mig i soffan och titta på en film. Längtar efter Linn som jobbar i kväll. Tur att båda mina tjejer kommer hem sen.
3 kommentarer:
Haha, men är det inte ganska skönt ändå? Att känna att hon är en självständig individ som inte är helt beroende av dig hela tiden?
Hur som helst så verkar du vara en riktigt mysig mamma.
Som jag skrev på fb så verkar det kul med smyckestillverkning. Men om det krävs tålamod får jag nog stå över, är inte så bra när det gäller att sitta och pilla med pyttegrejer.
Måste ju säga att det verkar rätt härligt att ha en dotter som är självständig, har bra kompisar (hoppas jag!) och som åtminstone kramas innan hon somnar. Inte alla tonåringar som har det så. :) Dessutom vet hon att du finns där när det behövs och när tonårstiden är avklarad så har ni förmodligen en ännu starkare relation.
Tänker ha dig som en av mina förebilder inför framtiden, bara så du vet.. ;) /Hälsningar från mamman som är mitt uppe bergodalbanan kallad "3-årstrotset"
syster yster - ja jag är glad att hon är så självständig som hon är och att hon har vänner som hon vill umgås med. Och det bästa är att de oftast umgås här hemma. Känns bättre då man ändå kan ha lite koll på vad som händer =) ps. Du skulle ha sett bilden de ritade i smyg igår kväll *skrattar* De fnittrade helt hysteriskt och det var ett väldigt hysch hysch. Gick in senare och såg vad de ritat. jag kan väl säga att kroppen är ooooootroligt intressant i den här åldern =)
Annika - En treåring kan vara riktigt charmig när de sätter den sidan till (Kan själv! NEJ! Jag göra! osv) Allt har sin charm och sina plågor. Men jag tror, precis som du säger, att det enda man kan göra är att stå tryggt och stadigt även fast kidsens tillvaro svajar genom de olika perioderna i livet. Att visa att man finns för dem genom vått och torrt. Att man bryr sig och älskar dem. Att man låter dem misslyckas OCH lyckas. Att man hela tiden stöttar och tror på dem. Det är den största uppgiften vi har som mammor tror jag. Men Gudarna ska veta att man känner sig otillräcklig ibland.
Kram till er båda!!
Skicka en kommentar