... på varför jag bloggar. Visst förstår jag att folk (även de som inte ens känner mig privat) skriver kommentarer och förfasas över beslut som jag tar eller tycker att jag väljer fel/tar fel beslut. Visst får jag ta konsekvenserna av att det blir personliga åsikter och lite fördömande ord då jag skriver om mitt liv, lägger ut privata bilder och öppna mig själv på ett ganska blottande sätt. Men frågan är om jag tycker att det är ok i längden och hur jag mår av det?
Kanske skulle man börja skriva en mat-eller bakblogg? Om katter kanske? Nä Gud så trist. Modeblogg - what NOT to wear? Nä det är liksom inte jag. Jag tycker om att skriva. Jag tycker om att berätta om smått och stort. Blottar mig själv rätt mycket men det allra mest intima håller jag för mig själv och mina närmsta. Jag skriver om sånt som rör mig och mitt vardagliga liv. Sånt jag funderar på, sånt jag gör på dagarna, sånt jag kanske köpt eller vilken mat jag lagat. Men det som verkligen verkligen står mig nära får ni aldrig ta del av. Ni vet faktiskt inte vem jag är bara genom att läsa min blogg eftersom den är rätt skapligt reviderad. Men ändå får jag kommentarer som ibland är hatiska (det var länge sen nu) men även hur NI anser att JAG ska tänka och handla. Det är det jag känner att jag måste fundera över - tycker jag att det är ok? Hur mår jag över att människor jag inte ens träffat irl kommer med pekpinnar, sina sanningar och ska berätta hur jag ska leva mitt liv? Nä jag mår inte speciellt bra av det. Blir inte arg eller ledsen. Bara trött. Känner att glädjen över att blogga inte längre finns kvar. Så jag tar en paus. Men vet ni - man FÅR faktiskt komma tillbaka. Man får ta en paus (även med att dricka alkohol *flinar*) och sen, efter en tid, känna efter och komma tillbaka då glädjen är återfunnen (eller dricka några glas vin igen i goda vänners lag) Man FÅR faktiskt stanna upp, reflektera, göra en drastisk förändring, tänka efter och sen ta ett beslut åt något håll. Och allt detta som vuxen kvinna tillika mamma, arbetskamrat, vän, dotter, bloggerska och flickvän. Bra va?
Så jag återkommer när jag tycker att det är roligt igen. För man ska inte göra något som inte känns bra. Faktiskt.
Ha det så bra alla bloggläsare!
8 kommentarer:
Ha det bra du med! Och ta hand om dig!
Finns de inte så man kan fixa lösenord till sidan, då kan vi som vill o som du vill ska läsa läsa =) Bra idé va!
Håller med om att lösenordsskydda kanske vore en bra ide, då vet du ju vilka som läser....
Jajja - dä ä bar' å åk!
Vi som väljer att vända ut och in på oss själva på bloggen får stå ut med åsikter och kommentarer. (Det är ju det som är utmaningen - att folk faktiskt LÄSER och BLIR BERÖRDA!)
Om jag var du (vilket jag inte är) skulle jag ta Änglavinges kommentar som en vänlig gest - om än icke nödvändig - och inte pekpinne. Det blir ju lättast så!
Pöss och kram!
nej du kan inte ha lösenords skyddat för jag älskar din blogg=)
:(
Förstår hur du känner, typ i alla fall. Känner inte dig, vet liksom inte alls vem du är IRL men har fastnat för din öppenhjärtliga, vardags"tråkiga" blogg :) Jag gillar det du skriver, du uppdaterar ofta o det är utan krusiduller. Äh kan inte sätta fingret på det men jag följer det du delar med dig o jag gör det ofta... Åh tråkigt om du ska lägga ned :(
Men inte kan du driva vidare bloggen bara för oss läsare heller... Inte värt att må dåligt av det som folk kommenterar... O samtidigt vill man ju att folk ska kunna kommentera antar jag, svårt det där.
Vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg men typ "jag känner inte dig, jag kollar in här ofta för att "kolla till dig" o det vore tröööök om du slutade skriva, typ"...
Ha det gott med din söta familj, kram
Fast jag kan tycka att det ar sa himla trist att andra ska lyckas paverka dig om huruvida du ska skriva blogg eller ej. Forstar inte varfor folk maste lagga sig i allt hela tiden, kan de inte bara leva sina egna liv! Hur du an gor sa ar du en stralande stjarna med eller utan blogg! Kramar kiina
Ebba har redan skrivit precis så jag känner, jag älskar att läsa om din tråkiga vardag, dina funderingar, dina kärlek till nära. Du känner inte mig å jag inte dig, men du gör mig glad =)
Kram Krakel
Skicka en kommentar