Om jag ska benämna någon som min bästa vän så är det helt klart Santha. Hon är den personen som jag känner att jag kan vara mig själv inför, som får mig glad och som jag kan skratta tillsammans med, som tröstar mig om jag är ledsen, som kommer med uppmuntran, brutala sanningar och klokheter när jag gått vilse, som står på sina egna ben och aldrig någonsin hugger i ryggen eller försöker skada. Hon är verkligen en fantastisk människa och vän.
Vi träffades första gången för 6 år sedan och eftersom hon bor på Åland så kan vi inte träffas så där jätteofta men det är tur att det inte är varken dyrt eller så fasligt långt att åka till varandra. Men vi pratar med varandra på tele varje dag. Ibland fastnar vi i djupa diskussioner om livet, relationer, företeelser, jobb och andra viktigheter och ibland sitter vi och astmagarvar och tramsar oss som värsta fjortisarna. Ibland tar vi "snabbisar" med varandra och bara pratar några minuter. Men är det någon jag verkligen vill dela saker och ting med så är det med Santha. Är det någon jag är intresserad av att höra hur dagen varit så är det hennes. Hon är liksom en sån där braig vän. Som jag älskar väldigt väldigt mycket.
Imorse bestämde sig Santha och kidsen för att komma över till oss. Så nu är de här och vi har precis ätit middag och nu spelar de Super Mario kart wii men jag har ägnat mig åt Sara Lövenstams bok "Udda". 
Santha och Linn skrattar åt Spränglan som skriker "Skiiiiiiiiiiiit" på finlandssvenska/åländska när hon försöker köra gokart =)
Koncentrerad Sprängla. Santhas fina dotter.
Lika koncentrerad. =) Våran modemedvetna, sköna och omtänksamma Sprängling!Detta är inte bara min bästa väns familj utan jag räknar nog dem som min egen familj. Tillsammans med dem mår jag liksom så där gott. Jag är faktiskt en väldigt välsignad människa som har fått lära känna dem.
Min andra bästa vän är självklart min sambo och flickvän Linn. Hon som vet allt om mig. Som kan varenda fräken och leverfläck på min kropp. Som avläser mitt kroppsspråk och ser i mina ögon vad jag tänker på och vad jag känner. Som får mig att vilja bli en bättre människa. Som älskar mig och vill leva sitt liv tillsammans med mig. Som säger "Veronica du har allt och då menar jag verkligen ALLT! Du dansar på gränserna och liksom är allt från explosiv till ljuv och jag älskar det!"
Mmmm... jag är faktiskt en lycklig människa som har så fina vänner. SuperSötaSilverSantha och min livskamrat Linnsan. Tack för att ni finns i mitt liv!
2 kommentarer:
Så rörd jag blir :) Du är min allra bästaste Värnavän du också! Och såklart hör vi till familjerna. Samma. Familj. DU och jag och familjen liksom... :) Min mentala siamesiska tvilling är du. PRECIS så fjortisaktigt är det. Men ändå inte. För så ÄR det liksom. Sedan då för sex år sedan så sitter du mentalt fast i mig och jag i dig. Även om vi inte orkar titta på varann några dagar emellanåt ibland :) Älskar dig. Er. Tack för den här gången förresten, och hoppas ni får en möjlighet att komma snart :) Bamsekram!
Det är faktiskt en ynnest att ha hittat en människa som man tycker så mycket om och som är en sån där goschimoschig vän som man bara måste älska!!
Ha ha ha ha ha ha vaddå inte orkar titta åt varandra vissa dagar??? Har vi inte så roligt att brödsmulorna sprutar VARJE dag???? *skrattar*
Skicka en kommentar