Alla dessa dagar...

Idag är en skitdag. Trist och tråkig är den. Har grottat in mig med febrig dotter i 4 dygn och inte satt näsan utanför dörren. Snacka om att man blir less. Jobbade idag då Linn var ledig och kunde vara hemma med LillaSkrutt och jag har som vanligt lekat telefonist, psykolog och detektiv. Ingen dag är den andre lik på mitt arbete.

Pep sedan iväg för att ta nya cellprover. Virvlade in och ut därifrån igen på bara några minuter. Andan i halsen. Fick jobbig information. Men överläkaren sa att det antagligen inte var något att oroa sig över och att de i framtiden skulle hålla noga koll på mig. Känns ju lite tryggt i alla fall. Fick dock svar på lite frågetecken jag haft och fick även bekräftat det jag trodde i somras/höstas. Nu är det bara att vänta och se. Och så håller vi alla de berömda tummarna och tror på det bästa. Right?

Åter hemma i hemmets lugna vrå. Fick massage och somnade en timme innan det var dags för middag. Haft lite sms och telefonkontakt med några vänner som har det lite struligt. Det intressanta är att ALLA inblandade säger samma sak "Jag orkar inte längre bry mig. Jag tänker inte sjunka ner till deras barnsliga nivå!" men ändå ÄNDÅ fortsätter tjafset, missförståndet, ledsamheterna och tramset. Någonstans, någongång kanske man ska titta på sitt eget beteende och tänka "Undra om jag kanske gör något galet här?"

Jag har mina sympatier hos båda i detta fallet. Känslor är inte lätt. Och jag är vän med båda. Även om jag ställer mig vid sidan om nuförtiden och inte blir dränerad av det hela. Man kan stötta, visa sympati, lyssna och vara en vän utan att egentligen bli indragen utan helt respektfullt säga att man finns och bryr sig men inte vill vara en del av det. Endel saker SKA man ställa sig utanför - för att skapa sig själv utrymme att andas - och låta människor få utvecklas och lösa saker och ting utan andras inblandning. Tänk vad mycket som hade gått smidigare i mitt liv och i mina livsval om mina vänner hade tänkt så istället för att lägga sig i, snacka skit och dömma? Det är en konst och kräver mycket av en som medmänniska att bry sig om utan att lägga sig i för mycket. Vem fan vill ha mina "sanningar" serverade på ett silverfat liksom???? Inte gör det att de mina vänner utvecklas i alla fall. Och inte ger det mig något heller att sitta på mina höga hästar och tycka och tänka en jävla massa.

Oj ett sidospår. Som vanligt när jag skriver blogg. Tillbaka till verkligheten Veronica. Ska ta mig till affären och handla frukostvaror och frukt. Är godissugen också. Har ju en sjuhelsikes massa julgodis i frysen men det är jag inte sugen på. Vill ha... vill ha... vad vill jag ha?? Jordnötsringar tror jag att jag är sugen på!

Ikväll ska vi börja titta på Vampire diaries, första säsongen. Någon som sett den? Är den värd att se? Älskar ju att se hela säsonger på en gång. Liksom grotta in sig totalt hemma och stänga av ljudet på alla telefoner och logga ur från datorn och totalt leva sig in i en annan värld.

Ja men ni ser... jag försöker på alla de sätt fly verkligheten och det trökiga vardagliga. Bäst att ställa sig och diska och ta febern på dottern så att jag känner lite verklighetsförankring =)