... jodå. Jag hade rätt. Magen ska man lita på. Hjärtat också faktiskt. Spelar ingen som hellst roll hur mycket människor försöker att hugga, förlöjliga, gå bakom ryggen eller manipulera. Förr eller senare kommer sanningen fram. För oss alla. Även mig. Jag får stå till svars för mina misstag och dumheter. Precis som andra får göra. Min kompass har visat mig riktning ett tag nu (under hela förra året var jag totalt lost in space och gjorde och sa saker som jag inte ens själv varken kan förklara eller förstå) men jag har inte riktigt vågat lite på min maggropskänsla.
Nu har jag vågat. På flera olika plan faktiskt. Detta är en del av min vandring. Det rör på sig. Universum verkar =) Följer jag maggropen så blir det bra i slutändan. Annars skulle jag svika mig själv och det tänker jag inte göra en gång till. Jag tänker inte ignorera det som hjärtat säger till mig fler gånger pga rädsla eller feghet.
Feg har jag varit flera gånger. Jag har en vän som jag har otroligt dåligt samvete för. Jag har lovat att be om förlåtelse öga mot öga till henne och det ska jag göra. Ska bara samla lite mer mod och se om jag fortfarande är välkommen =/ Är jag inte det så kan jag förstå. Men jag måste i alla fall hålla vad jag lovat och det jag varit för feg och rädd för att göra.
Ja men ni ser. JAG har också varit orsak till smärta och jag har också betett mig otroligt illa många gånger. JAG får stå till svars för det. JAG får be om förlåtelse. JAG får ta konsekvenserna av mitt handlande. Det finns förklaringar till det men aldrig några bortförklaringar.
Hm... är det bara en massa jävla rappakalja från min sida? Ja kanske det. Spelar faktiskt ingen roll om någon tycker att jag bara skriver en massa vackra ord men är en genomrutten människa. Jag vet flera stycken om tycker annorlunda =) Och jag tycker annorlunda. Från att ha avskytt, föraktat och hatat mig själv 365 dagar om året så kan jag med ärlighet säga att de dagarna är mycket färre idag. Kaxigt? Icke passande? Nä tycker jag inte. Skulle vi vara fler som tyckte om oss själva och vågar visa oss små och otillräckliga då och då så skulle det bli en bättre värld att leva i. Om jag kan visa mig liten och rädd så kanske någon annan vågar göra det också? Detta är inte "Veran-klappar-sig-för-bröstet-och-tycker-att-hon-är-så-jävla-märkvärdig". Detta är "Veran-försöker-så-gott-hon-kan-och-är-en-helt-vanlig-svensson-chick"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar