Ibland kan jag längta ihjäl mig efter lite egentid men kvällar som denna, då dagen varit lite turbulent och hjärtat värker efter LillaSkrutt, så känns det väldigt ensamt att krypa ner i den tomma sängen. Jag är ju van att somna i Linns famn varje natt och känna hennes värme och doft. Det är trygghet. Närhet. Kärlek. Värme. Får väl ta Vollander och Center med mig så att de kan kura ihop sig vid fotändan i alla fall. Imorgon är hela familjen samlad igen. Åh så jag ska skämma bort dem. Slösa på omtanke och både mamma- och flickvänskärlek finns det överflöd av. Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar