Godnatt världen! Eller den lilla yttepyttiga del som läser min blogg. Nu tänker fröken Veran krypa i säng efter en softish kväll med lite Robinson, lite telesamtal, 2 glas vin och massa gos med bebisarna. Center hoppade dock upp på diskbänken och spillde ut vinflaskan och fick lite rödvin på ryggen =/ Tvättade honom med schampo men han ser inte allt för glad ut. Undrar om han får men för livet nu??
Min flicka är på jobbet och jag har precis sagt godnatt till henne. Känslan av att tillsammans bygga upp tilliten igen är enorm. Vi har haft många diken/fallgropar som vi båda fallit i men att våga vara ärlig, våga prata om det som är allra jobbigast och visa sig sårbar gör oss bara starka tillsammans. Vem har sagt att ett förhållande bara går på räls och är rosa små fluffiga moln? Vi visste båda två att om vi skulle våga säga JA till varandra igen så innebar det ett stort jobb och det har vi blivit väl medvetna om. Många är det som fördömt oss och ifrågasatt oss. Jag har t.o.m fått höra att människor tycker att det är jobbigt för DEM att jag gjorde slut med Linn, blev tillsammans med Anki och sen blev tillsammans med Linn igen. Men hey????????? Hur kom DU in i bilden???? Kan du inte bara vara min vän så får det faktiskt vara för min del.
Det var väldans vad jag babblar så här på fredagsnatten (men ni som känner mig och ni som läser min blogg vet att jag brukar svamla ut i periferin lite nu och då) Nu är det godnatt... för länge sedan. Jag trött - nattnatt sovgott!
2 kommentarer:
Ibland har man svårt att tänka sig att det man gör i sitt eget högst privata liv faktiskt påverkar människor runtomkring som egentligen inte alls är involverade. Jag har också blivit varse det nyligen och bestämt mig för att den person som absolut måste ha åsikter om hur jag sköter mitt liv och mina relationer är inte välkommen att delta längre.
Känns ganska skönt att frigöra sig från sån skit.
Mycket bra tycker jag! Jag menar, det är ju en sak om det är ens absolut bästa och närmsta vän som har åsikter och man vet att vännen enbart ifrågasätter, kritiserar, kommer med råd osv just för att den bara vill ens absolut bästa. Man har helt enkelt ett nära vänskapsförhållande med varandra och känner varandra väl. Men när människor som man knappt umgås med och som inte vet vad som hänt, känner till mina tankar och känslor behöver definitivt inte lägga sig i på ett osunt sätt. Jag fattar verkligen inte hur endel orkar alltså. Jag har liksom fullt upp att hålla koll på mig själv och reda ut mina egna relationer - inte sjutton orkar jag lägga ner en massa tyck och tänk och energi på att bry mig om hur "Kalle och Stina" väljer att leva sina liv! =)
Min livsvandring påverkar självklart andra människor. Mina beslut kanske sätter igång processer hos andra och mina val kanske det är skönt att kritisera så att man slipper tänka på sitt eget? Ja vad vet jag? Jag vet i alla fall att det är väldigt skönt att inte behöva ha dessa människor i sin direkta närhet. De kan sitta i sina hus och stugor och låta mobilerna gå varma och förfasa sig över ditten och datten. Bara jag slipper höra skiten =)
Skicka en kommentar