
Det är inte bara första steget som är taget utan faktiskt andra och tredje också =) Det är nästan så att man kan säga att det går framåt *s* Och jag känner tacksamhet och jag har framtidstro. Den här vandringen började jag på allvar i April förra året och jag försöker fortfarande hitta min vandringsled - tillsammans med min livskamrat. Det är verkligen inte lätt. Allt handlar om att vilja förstå, kunna kompromissa, acceptera olikheterna, kunna säga förlåt och utelämna sig själv så totalt och fullständigt som när man säger JAG ÄLSKAR DIG precis så som du är!
Skynda långsamt är ett begrepp som virvlar genom min hjärna. Att stå still är inte min grej (kanske skulle jag behöva det men jag tar en mellanväg och tillåter mig själv att ha det tråkigt och vara tråkig emellan åt istället) Jag vill att det ska hända saker hela tiden. Jag vill vara påväg någonstans. Jag vill ha saker framför mig att sträva emot. Det är så jag jobbar liksom =) Blir det för stiltje så blir jag uttråkad (skall inte förväxlas med att ta det lugnt och leva harmoniskt för det önskar jag att jag hade mer av i mitt liv) Jag är en organisationsmänniska. Gillar struktur och ramar. Ordning och reda, löning på fredag ni vet. Vill gärna sätta upp reglerna och mår bra av att de finns (sen bryter jag dem själv lite nu och då och känner mig så där barnligt busig *s*) och hellst av allt vill jag att andra också ska leva upp till min standard och det jag tycker är "normalt". Kanske inte världens bästa kombination när jag lever tillsammans med en brud som tar dagen som den kommer och lever efter LPP (Lösningar På Plats) Vi håller på att synka oss. Sakta men säkert. Skyndar lite långsamt så att säga. Framåt går det, ibland lite mer i diket och ibland halkar man efter men så upp på banan igen ;)
Men åter till de där stegen. Jag drömmer om dem, fantiserar om dem och längtar. Bit för bit så läggs vårat livspussel så som vi vill leva vårat liv. Många möten blir det att gå på. Samtal som kostar på. Kompromisser som gör att vi båda utvecklas och får en känsla för den andre. Tilliten. Ja den viktiga tilliten. När man inte har några hemligheter för varandra utan vet till 100% att vad som än hänt, händer eller kommer att hända så står jag vid din sida. No matter what. Oavsett vad andra säger och tycker.
Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter.
Älskar dig Linn - till stjärnorna och tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar