Styrka för mig är att resa sig upp när man fallit och känner sig misslyckad. Styrka är att våga visa sig lite rädd och ledsen. Styrka är att säga förlåt. Styrka är att våga lita på sig själv men även på andra människor. Styrka är att stå tillbaka och låta andra människor och deras behov sättas i första rummet. Styrka är att tro på sig själv. Styrka är att gå framåt när det behövs men även att stå tillbaka när det behövs. Styrka är att sätta gränser och skapa sig själv utrymme. Styrka är att säga nej. Styrka är att säga ja. Styrka är att säga Jag vet inte.
Styrkan kommer inifrån mig själv. Den börja växa utifrån mitt inre. Den blommar ut mer och mer och snart kommer den även att synas på utsidan. Även om jag kanske ser misslyckad, patetisk och värdelös ut i andras ögon. Jag är inte det du säger till mig att jag är. Jag är det jag känner att jag är. Just precis så är det. Säger du att jag är en syndare så är jag det i dina ögon - inte i mina. Säger du att jag är dum så är jag det i dina ögon - inte i mina.
Just nu handlar min personliga styrka mycket om att våga lita på igen. Det är ett styrketest. Vissa dagar känns det ok. Andra dagar vill jag bara sätta mig ner och gråta. Känslorna rusar och tankarna snurrar. Jag går omkring i en bubbla och försöker påminna mig själv om min inre styrka. Påminner mig själv om vem jag är och vad som är viktigt för mig. Förlåtelse och att ge andra människor många chanser är otroligt viktigt för mig. Men trampar du på mig/trampar över gränsen en gång för mycket så har du aldrig min förlåtelse. Och JA jag ser mer än man kanske tror. Jag förstår mer än man kanske tror. Även om jag inte alltid säger något. Som sagt... jag sluter mig lite inom mig själv just nu för att jag behöver det. Jag väntar och bidar tiden. Det sägs ju att tiden läker alla sår. Jag tror på det. Under tiden tänker jag inte tappa tro på mig själv. Jag tänker inte ge upp. Och jag tänker definitivt inte tappa min inre styrka.
2 kommentarer:
Säger "du" att jag är en syndare eller misslyckad så säger jag "Jahaaaaaaaaaaaaaaaaa." Om det behövs så känner jag efter om jag verkligen är det. Men jag tror inte jag behöver känna efter det :) Däremot blir det ofrånkomligt så att en viss nyfikenhet väcks inom mig inför "DITT" val att i mig se just "syndare" eller "misslyckad". Vad har gett dig dina glasögon liksom... Vad inom DIG är det som... :) Styrka är att vara sig själv. Det är självklart svårare och längre väg till att kunna vara det än man skulle kunna tro. Fast när man väl hittat sig finns det inte så mycket annat att vara liksom... DET är det finfina i kråksången. (Varför i hela friden säger man KRÅKsången???)
"Jaaaaaaahaaaaaaaaaaaaaaa" är perfekt att säga ibland. Inte trött, inte uppgivet, inte argt utan bara Jaaaaahaaaa. Punkt. ;)
Jag vill ju också väldigt gärna veta hur det kommer sig att en person har på sig vissa glasögon och ser på omvärlden på just det sättet som den gör. Ibland snurrar jag in mig för mycket så att mitt Jaaaahaaaa faktiskt blir uppgivet =/ Knasigt det där.
Kråksången... hm... har inte en aning. Googla de vettja =)
PUSS! ;)
Skicka en kommentar