Blodsband

LillaSkrutt med sin mormor

Min morfar Åke

Jag med min faster Charlotte

Mor och dotter

Förenade genom blodsband för alltid. Jag har stor släkt. Genom tre pappor har jag kusiner, fastrar och kusinbarn till höger och vänster. Men jag har nästan ingen kontakt med dem alls. Inte heller med min riktiga släkt - blodsbanden. I flera år nu har min faster Charlotte och min kusin Emma kämpat för att få kontakt med mig igen men jag har tyvärr inte varit redo för det förrän nu. Men idag träffades vi och vi ska träffas imorgon igen. Det känns så bra.

Jag är så glad att hon gav mig den respekten att vänta tills jag var redo att ta upp kontakten efter så många år. För det vi har gemensamt är min pappa (hennes bror) som dog i cancer då han enbart var 26 år. Min pappa som jag har vuxit upp utan. Jag hade behövt honom genom alla ensamma år, genom missbruk, genom smutsig förnedring, genom självdestruktivitet och bara få hoppa upp och känna en fars varma trygga famn. Att inte behöva prestera för att duga. Inte behöva vara snäll för att bli sedd. För det är det jag trott att omvärlden krävt av mig. Att jag ska vara duktig, snäll, tyst och söt för att inte vara till besvär. "Ta inte för stor plats Veronica!" Så vad gjorde jag för att förminska mig själv så att jag skulle bli osynlig? Vad gjorde jag för att misshandla min egen kropp så mycket som möjligt för att bli oattraktiv? Vad gjorde jag för att slippa den ständigt krypande ångesten? Jag började missbruka. Idag är jag 34 år och har hunnit avverkat några missbruk (men även tagit mig genom dem och är idag fri från både mat-& alkoholmissbruk och så även några andra destruktiva beteenden så som att gå med i en sekt vid 12 års ålder och söka sjukligt bekräftelse hos andra människor och då främst från män)

Så att våga ta upp kontakten med min faster (min mormor och mina kusiner och kusinbarn) har inte varit helt självklart och smärtfritt eftersom det medföljer stora sorgebitar i mitt livspussel. Men det kändes så bra. Som en självklar del. JAG får tillhöra en självklar familj - med äkta blodsband. DET är stort för mig och jag är tacksam för allt jag har. MIN familj. Min lilla närmsta familj med Linn och LillaSkrutt - ni är hela min värld och mitt hjärta slår för er. Aldrig någonsin kan något/någon få oss isär igen. Det är vi FÖREVIGT NU! Min mamma - älskade mamma. Starka, vackra mamma. Det har alltid varit du och jag och vi har klarat allt! Och nu har jag fått utöka min familj med Charlotte och hennes barn, barnbarn och så även min mormor (som jag ännu inte träffat på vääääldigt många år men ser fram emot att träffa)

Har även dessa dagar träffat min morfar. En man som är lite avståndstagande och jag känner väl inte direkt någon större kontakt med honom. Men det kändes viktigt att åka och hälsa på honom. Det känns viktigt för mig att få sitta ner och ta del av berättelser och minnen. Att få se kort och ha en historia. Veta var jag kommer ifrån. Tror att det är en del av min självläkande process. För att kunna se framåt och njuta av framtiden och allt vad den har att erbjuda mig så måste jag försonas med mitt förflutna.