Fick ett sms med en enda mening. Gjorde all skillnad. Mer än så behövs ibland inte. Att känna att man är viktig, älskad och att någon bryr sig och visar omtänksamhet kan verkligen vända mörker till ljus. Tänker och känner fortfarande mycket och måste hitta ett sätt att förhålla mig till vissa saker så att jag inte ska bli så ledsen och göra andra så ledsna. Ja men ni vet det där mellanmänskliga... tar tid för mig att lära mig verkar det som =/ Hursom känns det bättre nu och jag tänker inte tystna - INGEN och INGET kan få mig att krypa in i mitt skal igen och känna mindervärde. Jag är för viktig för det. Mitt liv är för viktigt för det. Min roll här på jorden är för viktig. Kärlek och familj är för viktigt.
Som tur är har jag haft sällskap av dessa två ikväll =) Volle har hittat sin självklara plats och Uddan (ja det är det slutgiltiga namnet efter mycket velande hit och dit) verkar trivas bra hon med. 
Volle måste nog vara världens finaste katt (inte ett dugg partisk i frågan *s*) Det är precis som att han känner på sig när jag är ledsen för då hoppar han upp i min famn och lägger sig. Och där ligger han. Det finns mycket tröst att hämta genom att krama om honom, kela med honom och borra in ansiktet i hans päls. Och hans kurrande gör mig lugn. Endel kanske säger att det "bara" är en katt men för mig (och hela familjen) har han verkligen blivit en del av familjen och han är oss väldigt kära. Nu inväntar jag bara LillaSkrutt som är ute och cyklar och senare ikväll kommer Linn hem. Alla samlade igen. Tycker inte inte inte om att känna mig ensam, trött och uppgiven. Men det gav mig utrymme att fundera på vad som är viktigt egentligen och jag tror mig ha svaren. Mina svar. Min sanning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar