Funderingar...

Dagarna fylls med familj, god mat, samtal, slöa stunder med en halvdålig pocketbok, kärlek, massage, promenader, släktbesök och lite trädgårdsarbete. Trots att jag, i min enfald, tror att jag ska kunna ändra på ALLT PÅ EN GÅNG när jag kommer till mig själv och min personliga utveckling så får jag nu lära mig att verkligen ta EN SAK I TAGET! När jag får en idé så dammar det bara till så ska det genomföras punkt nu typ. Eller allra helst igår. Men gång på gång så ser jag att det är liksom en omöjlighet. Så nu har jag reviderat min lista och försöker att nå målet bit för bit.
Mår liksom lite bättre av det dårå =)

Dagarna tillsammans med Linn och LillaSkrutt ger mig energi. Jag är så uppfylld av kärlek och lycka över att ha dem i mitt liv. Nära mig. Nära mitt hjärta. Det finns ingen som känner mig så väl som Linn gör och som ändå (eller kanske just precis därför) älskar mig villkorslöst. Jag har inte alltid varit den perfekta flickvännen, fästmön eller frun för den delen. Jag har gjort stora grova misstag som jag ångrar djupt. Jag har svikit och missbrukat förtroenden. Jag har försökt fly och gjort mig själv omöjlig. Jag förnekar inte det. Jag har aldrig någonsin påstått att jag skulle vara någon slags övermänniska som aldrig någonsin gör något fel. Men en sak är jag stolt över och det är att jag idag är ÄRLIG! Så förbannat ärlig att det gör ont.

Har haft mycket tid att tänka på förhållanden i allmänhet och vissa förhållanden i synnerhet och inser att det finns människor i min direkta närhet som lever dubbelliv. De är otrogna (inte "bara" ett one night stand) utan går bakom ryggen på sin man under lång tid och har inte ens dåligt samvete för det. Det finns de som ljuger och spelar ett manipulativt spel som jag föraktar. De finns dem som anklagar och försöker ta bort stickor ur andras ögon istället för att rikta strålkastarna mot sitt eget liv och ta bort bjälkarna ur sina egna ögon. Men det är väl så - det är så mycket lättare att kritisera och se fel hos andra istället för att ta tag i sitt eget. Förnekelse kallas det visst. Men att våga börja göra förändringar i sitt eget liv och se till att man mår bra och är en ärlig människa är nog ett bland det modigaste man kan göra. Även om det finns dem som kommer att döma dig och tycker att du är en svag och värdelös människa. Men vaddå?
Jag visar hellre mina mindre braiga sidor och jobbar med dem än att försöka dölja den jag verkligen är och bara visa upp en snygg fasad.

Mitt nästa steg är att totalt ignorera dem som kastar pil i kuvös. De som anklagar och missunnar. De människor som bara genererar dålig energi har inte längre plats i mitt liv. Egoistiskt av mig? Ja kanske det men det fina i kråksången är att jag faktiskt får välja vänner, bekanta, umgänge. Och de som inte vill ha mig i sitt liv slipper också faktiskt. Bra va? =)