(jodå jag är glad och jag lever även om jag ser ut som en psykotisk vampyr eller nåt) Har idag varit på en av de bästa föreläsningarna jag någonsin hört. Så otroligt inspirerande och härligt. Jag både skrattade och grät så att tårarna rann och blötte ner hela min t-shirt. Det var grundaren av Glada Hudik teatern som höll i föreläsningen. Ni vet den där teatergruppen med utvecklingsstörda som ingen trodde någonsin skulle kunna spela teater. Pär Johansson heter snubben som trodde på dem och han berättade så engagerat om hans tro på varje individ och att alla människor har något som de är bra på och det är det vi ska plocka fram hos var och en.
Vi är så himla snabba på att berätta för varandra om de fel och brister vi har. Vad vi inte kan göra. Istället för att lyfta fram det som är bra och uppmuntra varandra för det fina och bra vi gör. Att sitta som en bakåtsträvare och vara trött, sur och less påverkar en hel arbetsgrupp. Eller en hel familj. Eller en hel kompiskrets. Men att vara passionerad, se möjligheter, ställa upp för varandra, uppmuntra och försöka göra gott får oss alla att växa som människor och det blir en sån mycket trevligare tillvaro att vistas i.
Denna föreläsning var på förmiddagen. Åkte sedan hem och käkade lunch och somnade någon timme på soffan. Vaknade av att jag hade ännu ondare i min rygg (har haft ont sen i lördags) så jag måste tänka på varje rörelse jag gör för annars skär det som knivar mellan skulderbladet och jag får svårt att andas. Nu är det dags att fixa lite middag till mig och LillaSkrutt. Sen har vi lite planer för kvällen, får se om de går i lås =) Ha en fin kväll! Hej på en stund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar