Oh Shit vilket oerhört jobbigt ämne att skriva om. Vet inte riktigt hur djupt jag vill gå här i bloggen utan att det ska bli alldeles för personligt för visst finns det saker jag ångrar. Ja Herre Gud vad jag ångrar vissa saker. Jag är ingen duvunge. Min gloria faller på sne lite nu och då. Små djävulshorn växer ut i pannan på mig. Och jag har tagit beslut i rädsla (inte lyssnat på mitt hjärta) som jag ångrar. Jag har behandlat oskyldiga människor dåligt pga att mitt eget dåliga mående och det ångrar jag djupt.
Nu vet jag att det sitter ett gäng därute som sitter och nickar och tror att de vet vad jag ångrar. Men se det vet ni inte. För ni vet inte ett enda dugg om mig förutom de lösryckta rykten ni suttit och lyssnat på. Och smutskastning av mig som person som ni har gottat er i för att slippa smutskastningen av er själva. DET ångrar jag. Att jag släppt in fjortisbeteenden i mitt liv. Att jag tappade fokus och tillät mig själv att sjunka till samma barnsliga och omogna nivå. Att jag bjöd in personer som jag trodde var mina vänner, men som visade sig vilja hugga mig i ryggen vid första bästa tillfälle. Det har skadat mig och så många människor runtomkring mig och det har inte kommit något gott utav det. Så det ångrar jag mycket.
Men hela min livsvandring med allt vad det innebär att växa upp med missbrukande föräldrar, sjukdom, död, självmord, skillsmässa, sökande efter trygghet, desperat fastklamrande hos en sekt som fick mig att tvivla på mig själv så djupt att jag försökte skada mig själv, sjuklig fetma och egen skillsmässa och att komma ut som lesbisk i vuxen ålder - ja allt detta är ingenting jag ångrar. Hade jag inte varit med om detta hade jag ju inte varit den Veran jag är idag. Jag är stolt över min vandring och stolt över den inre styrka jag har. Lycka är verkligen inte frånvaro av jobbiga ting. Jobbigheter, djupa dalar, mörker och sorg ingår i livet - Lyckan har antingen flyttat in i hjärtat eller så har den inte. Den är inte beroende av yttre ting. Jag är lycklig. Jag är stolt över mig själv. Jag tycker att jag är en fantastiskt bra människa. Även de dagar då jag gör saker jag ångrar efteråt. Men det finns ett mäktigt ord och det ordet är FÖRLÅT. Det får jag använda ofta eftersom jag klampar i klaveret ofta. Men grundläggande ångrar jag inte mina snurrigheter, känslotoppar och berg-och-dalbanor. Jag ångrar enbart då gånger jag inte lyssnat på min intuition och maggropskänsla. När jag gått emot hela min varelse som larmat när något känts fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar