Fick frågan igår om jag var helt säker!

Svaret är Japps. Jag är helt säker. Det är skönt att veta att man är påväg i rätt riktning. Att vara vilse är en väldigt jobbig känsla. Men när man har kompassen i handen och kartan uppritad för sitt inre så är bara frågan Vilken väg skall jag ta för att nå min slutdestination? Vem fan har dött av lite omvägar? Jag har tagit många långa omvägar i mitt liv, tillsynes helt onödiga, men det har de faktiskt inte varit. För om jag inte virrat runt lite här och där så skulle jag ha missat en jävla massa - och de upplevelserna/minnena/erfarenheterna vill jag för allt i världen inte vara utan.

Så frågan var om jag var redo? Svaret ligger djupt rotat i mitt inre och vissheten sprider sig som ett hemlighetsfullt leende på mina läppar. Klart jag är redo. Jag har varit redo sen flera flera år tillbaka. Redo att ge mig fullt ut till en annan människa. Redo att bilda en gemensam framtid och skapa våra minnen. Redo att ge av mig själv och släppa in en annan människa i mitt hjärta. Redo att vara en kvinnas kvinna (vilket inte har varit min starka sida de senaste åren då jag febrilt sökt bekräftelse i vartenda hörn) Redo för vad livet har att erbjuda. Hit me I´m ready! På måndag går startskottet och jag är lycklig, glad och förväntansfull! I stort och smått.

Blickar mot framtiden och ser att det är gott. Nu ska vi bara få ordning på lite järnbrister och en snutt anemi så ska det nog bli bra tillslut =)

Nu blir det jobb för hela slanten. Förhoppningsvis är jag sen ledig i nästan en vecka (lite konferensdagar först bara) Tror verkligen att jag behöver vara lite ledig nu och sova ikapp en skvätt. Å sen har jag ju två Årsredovisningar som ska in till Överförmyndarnämnden som jag måste få klart också *suckar* Men sen... sen... sen... ska jag vila upp mig. Massa. Ha en fin dag i snöblasket!