Men vad är det här?????

Fortfarande lika trött, deppig, grinig och känner mig allmänt less. Vet faktiskt inte riktigt hur jag ska hitta inspiration och känna att dagarna ska bli lite lättare. Orkar inte ta in hurtiga utrop att "efter regn kommer solsken" och andra sådana dära klyschor. Jag är trött. Punkt. Jag är faktiskt så trött att jag inte ens orkar tänka på hur jag ska bli pigg. Väntar på provsvar på en läkare, väntar på andra svar från en annan läkare, räknar dagar och försöker se saker och ting från den ljusa sidan men den mörka och pessimistiska Veran tar liksom för mycket plats just nu. Låter det bara vara så helt enkelt. Det får väl vara precis så här tråkigt och trist just nu. Min energi är slut och jag vill gråta. Då gör jag det.



Lägger min energi på familj och jobb. That´s it. Orkar inte med några fjantiga och tramsiga konflikter som jag egentligen inte är inblandad i. Orkar inte bli upprörd eller bry mig om vad endel kan tyckas tänka om mig. Orkar inte gå in i känslomässiga snurr och spinn bara för att andra har behov av det. Och jag orkar definitivt inte oroa mig för framtiden. Det som sker det sker. Har så mycket att skriva om men jag känner mig starkt begränsad i denna bloggen. Vet egentligen inte riktigt varför jag skriver här =/ Har ju en annan blogg också där jag är helt anonym och där jag skriver precis det jag går igenom och vad jag känner. Här reflekteras bara en liten liten del av den riktiga Veronica och hennes själ.



Men jag kan ju berätta att jag är på jobb... igen. Känns som att jag inte gör något annat än att jobba. Heltid + två uppdrag inom kommunen tar sin lilla tid. Därimellan uppfostrar jag barn, lagar mat, diskar, städar och försöker vila så mycket jag kan. Vänner och roligheter får liksom stå tillbaka. Visst har jag träffat vänner och ätit middag, tagit en kaffe och suttit och snicksnackat eller dansat en hel natt - men det är ytterst sällan. Tackar oftast nej och känner att jag vill och behöver grotta in mig hemma. Vårda mig själv och på något sätt beskydda min familj och det vi har från ont. Som om att det finns för många hyenor där ute som bara väntar på att få hugga tänderna i mig och slita mig i stycken. Och kan de inte slita och riva i mig så gör de det med dem som umgås med mig =( Skulle vilja åka över till Spraket och taka på solen, sitta vid brasan på kvällarna med ett glas rött och läsa en bok. Skulle vilja åka hem till mamma och bli ompysslad. Skulle vilja bära ut alla möbler i mitt hem och vinna några miljoner och köpa helt nytt. Skulle vilja sitta i solen på min balkong med en kopp kaffe och med Center och Vollander i knät. Vill så mycket men orkar så lite. Usch fy å blä. GE mig knark eller nåt! *skoja* Men någon lyckoinjektion skulle inte sitta helt fel!