Hej igen!

Då var sommaren och semestern över för den här gången. Har haft en grymt skön sommar. Mycket tid i stugan i Ö-vik och även en sväng till stugan på Gotland. I övrigt har vi prioriterat att faktiskt vila så mycket som möjligt. Tror jag lyckats ganska bra med det då jag nu är tillbaka på jobbet och känner mig pigg, glad och taggad för att ta tag i allt som behöver tas itu med.


Sommarens bloggpaus har varit skön. Jag har mer och mer lessnat på nätet, facebook och bloggar. Det finns några bloggar som har ett innehåll som intresserar mig men de allra flesta är antingen astråkiga (redogörelser för vad man gjort under dagen) eller uppmärksamhetstörstande (se mig! älska mig! tyck att jag är intressant!) eller så är det bara rappakalja (en massa hitta-dig-själv-psykologi i en enda röra. Finns ju ingen röd tråd eller substans i någonting) Och facebook ska jag inte ens börja prata om *suck* Nä hoppar över dessa sajter och ägnar min tid till annat.


Så hur är det med mig då? Jo tack bra. Livet knallar på och spenderar lite lagom tid tillsammans med mina vänner. Lite mer tid på jobbet och mest tid med familjen. Ungefär så som jag vill ha det. Saknar vissa vänner mer än andra och önskade att det fanns mer tid och utrymme för att träffas oftare. Glad (så ända in åt helvete GLAD vill jag lova) är jag för att de s.k vänner som bara förstörde, raserade, drog ner, tog energi, manipulerade, ljög och levde på att splittra är gone. Puts väck. Några försöker med jämna mellanrum att ta kontakt. Men utan framgång. Livet är så grymt lugnt och skönt nu. Hör, via den berömda lilla djungeltrumman, att de fortsätter att bråka med varandra, snackar skit om varandra, anmäler varandra osv. Hur i hela friden orkar de?? Det övergår mitt förstånd. Men som sagt, så länge de håller sig långt bort ifrån mig, så får de behandla varandra, sig själv, sina barn och sina partners hur de vill. Inte min sak. Lägger inga värderingar i det och dömer ingen. Vill bara inte vara delaktig. Och det är jag ju inte heller =) Bra där Veran!


Så nu trallar jag vidare in i hösten. Dotter som börjat högstadiet, heltidsjobb, ett extra jobb vid sidan av, familj och husdjur får en ju att ha dagarna fulltecknade. Bröllopsplanerna går framåt. Toastmaster, sång, kyrka, tärnor och inbjudningslista är klart. Datum är dock inte spikat ännu. Finns lite saker som måste fixas först. Var sak har sin tid och i detta så kommer bröllop på andra plats. Husplanerna går också framåt. Värdering av lilla huset i Ö-vik är klart och tid är bokad på swedbank nästa vecka. Blir spännande att höra vad de säger. Vad som är mest fördelaktigt för oss. Önskar ju såklart att vi kan behålla Skagshamn men inte på bekostnad att vi måste bo i vår 3:a resten av livet. Så vi håller tummarna.


Antar att det kommer att bli en 3 månaders lång väntan på nästa blogginlägg igen =) Men eftersom ni fortsätter att titta in här varje dag så tänkte jag ge ifrån mig ett livstecken. Så jupp jag lever men jag tänker inte börja blogga igen. Det gör jag på en anonym blogg och det ger mig precis det jag vill och behöver eftersom jag inte behöver vara rädd för att bli uthängd, utskälld eller polisanmäld *s* Var och en ser efter sitt eget hus och har ansvar för sin egen lycka. Här blir jag inte lycklig och därför kommer ni, återigen, inte att se mig här på ett bra tag.


Så ta hand om varandra och dig själv. Önskar er en fin höst. Allt gott!