Egentligen finns det inte ord...

Två livsberättelser har jag tagit del av denna helgen som gjort mig sorgsen. Beslut och vägval som slutar i tragedi för många. Det som känns mest i hjärtat är barnen som kommer i kläm. Vad säger man till ett barn som blir övergivet? Hur förklarar man att det är älskat, värdefullt och viktigt när föräldrarna/föräldern lämnar? Hur bearbetar man den sorg som det innebär att bli lämnad? Känner mig sorgsen och tänker mycket på dessa barn - vad kan jag göra??? Jag skulle vilja ta dem alla i min famn, stryka dem långsamt över håret, vyssa dem lugna och viska att allt kommer att ordna sig. Det gör så ont i mig att se detta och inte kunna göra något. Jag har en skyldighet att göra något - rättsligt eller enbart medmänskligt - jag står bara inte ut att höra och se när vuxna helt egoistiskt sätter sig själv först, skadar sina barn och får dem att känna sig övergivna. Men vad göra????

Är otroligt känslig just nu. Känner mycket. Tänker mycket. Går igenom mitt eget liv och mina vägval/misstag/dumheter. Jag har verkligen stor förståelse för att livet kan vara oerhört kämpigt vissa stunder och att man bara inte orkar göra det rätta. Jag vet att alkoholism är en sjukdom man man behöver behandling för (det är ofta alkoholism inblandat i dessa tragiska familjer) så jag dömer absolut ingen men mitt hjärta blöder. Vill skaka om endel och få dem att vakna upp och se vad som är viktigt i livet. Vad som är värt att kämpa för. Alla dessa oskyldiga barn som får se sina föräldrar stupfulla, som lämnas ensamma och som inte känner sig sedda eller älskade. Usch... nä nu får jag sluta skriva annars gråter jag ihjäl mig. Måste bara acceptera att jag inte kan göra något åt det. Men det kan jag göra är att ta hand om min egen familj och de som står mig närmast.

Nu ska jag laga middag. Något konkret att sätta händerna i och få tankarna på något annat. Men inom mig finns känslan av uppgivenhet =( Ikväll när LillaSkrutt kommer hem från sin pappa ska jag krama ihjäl henne och tala om för henne hur mycket jag älskar henne och hur betydelsefull hon är!